Ibland händer saker i livet som får mig att stanna upp en stund och reflektera över mitt eget liv. Vad är jag nöjd med, vad är jag mindre nöjd med? Vad får mig att må bra, vad får mig att inte må bra? Vad är det som är viktigt på riktigt, liksom? Jag har lärt mig att jag är viktig. Framför allt viktig för mig själv. Om jag inte är nöjd med mig själv, kan jag ju inte förvänta mig att andra ska vara det. Å med nöjd med mig själv menar jag inte att jag är nöjd med allt med mig själv. Låååååångt ifrån. Men iallafall så pass att jag accepterar mina fel och brister. Vissa kan ju till och med vara lite små-charmiga (kan ju jag tycka då, men undrar om min käre make tycker att det är så charmigt att jag alltid lämnar locket till ketchupflaskan halvöppen....). Men vad är lite fel och brister att hänga upp sig på egentligen? De gör ju dig till dig och mig till mig och vi skulle ju vara grymt boring utan dem, eller hur!?!
Å när allt kommer omkring så är vi ju alla bara vanliga människor och du är den viktigaste du har är du. Glöm aldrig det!
KRAM
// Inredningsfrun som har plattaste ass:et i världshistorien, alltid lämnar soppåsen utanför dörren och tänker "jag tar den sen", blir irriterad när folk går in i huset med skor men alltid gör det själv och har rynkor i pannan som är djupare än Grand Canyon
