"-Tja! Mig känner ni ju till vid det här laget. Lillebror. Japp.That´s my name!"
" Jag sitter och chillar där mama sätter mig...."
" Ibland är jag lite våghalsig och sträcker ut en hand....."
"... men hallååååå. Varför ge sig ut på okänt terratorium när man kan chilla där man är???
Jag får ofta frågan hur jag hinner med allt som jag pysslar och donar med, jobb, hus och hem etc nu när vi har två små kid. Den första anledning är min käre make. Utan honom är jag halv. Han finns alltid vid min sida och stöttar och backar upp mig i alla lägen (dessutom dammsuger han, tvättar, lagar världens godaste havregrynsgröt, gör frukost varje dag men nej, han går inte att hyra). Anledning nummer två är våra ljuvliga kids. Jag vet att jag har tur som har två (hyffsat) lugna kids som gör att jag kanske hinner med ett och annat som jag kanske inte hade gjort om de var all over the place.
Ta Lillebror till exempel. Han chillar ju mest. Sitter där man sätter honom och är liksom nöjd med det. Så länge man pratar med honom och ger honom massa pussar och kärlek så är han glad. Som igår till exempel, satt han och var tok-fascinerad av brasan i öppna spisen och satt och jollrade medan jag fixade och donade.
Så. Det är därför jag hinner med det jag gör. Det beror alltså inte på mig, utan på de jag har runtomkring mig. Min familj. Min älskade familj.
KRAM
// Inredningsfrun
Psssssssst...... Idag har chillar´n och jag varit på BVC för åtta-månaders-kontroll. 10,3 kg och 74 cm blev domen. Vår lille kille!
